Varma i vitt

En dag som börjar med en snart sexårig lång, nöjd och varmt sittandes med mig innanför morgonrocken. Där jag dricker mitt kaffe. Kort senare. Säger alla tecken. Att någonting är fel, på riktigt.

Steget från det varma till det vita. Där oron äter upp alla tankar. Där det enda som går är att vänta och se. Så nära mellan rummen. Men vi blir trötta av de höga trappstegen. Hemsjukvården som väntar kvar hos oss. Tills farmor kommer för lillebror. Ambulansen för oss andra.

Det kan vara den allra värsta av resor. Och samtidigt är jag helt säker. Jag har aldrig haft så roligt i en sjukhuskorridor som den här kvällen. Min skatt. För en stund så pass pigg. Att favoriten lyckas locka med honom upp och ut. I rullstol. Kaninen i ena handen, kräkpåsen i den andra. Kittlad i magen av löftet om spratt. Och när jag hör honom sjunga ikapp och ser honom glittra. Då tänker jag att kärleken finns på så oväntade ställen. Och att ikväll är den här. På sjukhuset där vi är. Och den är så stor att mitt hjärta knappt kan slå.


Kommentarer
Postat av: Jessica

Så innerligt du skriver, tänker på er!

2013-01-22 @ 22:06:06
Postat av: Johanna

Närvaro! Du är fantastisk, Kakan! Och tänk - glittret finns kvar! Kramar från tjockis

2013-01-22 @ 23:49:56
Postat av: Helena B

Tänker på dig och dina!

2013-01-23 @ 09:39:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0