Börja om

Det kommer inte gå att fortsätta, den dag det svåra äntligen ligger lite bakom. Vi måste börja om.

Ibland, inte så ofta men, ibland. Kommer det fula svarta över mig: Låt det bara ta slut. Vara förbi. Låt oss alla slippa plågan i det här väntrummet... svårare än Sedan. Men jag ändrar mig alltid snabbt. Blir orolig att mina tankar ska framkalla det vi oavbrutet hukar för. Tänker på decembermorgonen när vi fick honom tillbaka efter att ha smakat på hur döden känns. Det där dygnet då jag skulle gjort vad som helst för att få honom att vakna upp från den sömn som la sig som ett vitt landskap. Vad som helst. Och ändå. Den här väntan på ett ingenting.

Jag hör mig själv debattera i ett tidigare liv. Hur viktigt det är att leva till vilket pris som helst. Att inte vilja avsluta även om kropp och funktioner saknas. Att så länge tankarna finns så finns också ett berättigande. Jag visste ingenting om smärta då. Kanske inte så mycket om respekt heller.


Kommentarer
Postat av: Katrin

Svåra tankar och känslor. Du är modig som vågar sätta ord på det fula svarta. Du har tvingats hit, dit ingen vill. Många kramar

2013-07-03 @ 16:54:21
Postat av: Anonym

Du är en stark människa som kan sätta på pränt den nakna sanning ni lever i.

2013-07-04 @ 23:03:33
Postat av: Camilla

Jag förstår precis hur du känner. Vi håller på att förlora kampen om vår 5-åring. Han har fått återfall i hög-risk Wilms och för 10 dagar sen fick vi veta att cytten inte fungerade, cancern hade spritt sig och det inte längre fanns någon farbar väg framåt mot bot. Alla utvägar är stängda. Hans cancer är oerhört aggressiv och snabbväxande och tiden är kort. Han har haft oerhörd smärta och det går åt fel håll så otäckt fort, som att åka utför en rutschbana. Jag vill inte han ska dö. Jag skulle göra vad som helst för rädda honom. Men jag vill att detta ska ta slut. För ett värre helvete än att se sitt barn plågsamt gå mot döden och stå hjälplös bredvid finns inte. Och jag känner ibland skuld, för det är som att jag önskar livet ur honom. Men så är det givetvis inte. Jag önskar honom livet, ett friskt, fantastiskt, smärtfritt liv. Jag önskar se honom växa upp, bli en man och få se vilken sorts person han skulle bli. Han är ett fantastiskt fint barn som är otroligt charmig och unik. Men det finns något värre än död: lidande.

Det finns en underbar grupp med tjejer som gjort en resa för att samla pengar till barncancerfonden. De har gjort en film där min lilla charmör Isaac finns med. www.juliaresan.se

Jag önskar dig och din familj ett mirakel. Att den där dumma tumörsmulan försvinner helt och att ni får tillbaka livet igen.

Stor kram

2013-07-06 @ 10:34:19
Postat av: Jeanette

Har sträckläst din blogg och fällt många tårar över ert öde - ett öde man inte önskar sin värsta fiende.

Om tio minuter ska jag skynda mig hem och krama lite extra på min 6-åring.

Du är otroligt stark som orkar skriva om er vardag i det mest onda! Önskar att jag kunde skriva att allt kommer att bli bra men dina ord säger något annat. Men som läkaren i början sa; ni kommer att klara det. På något sätt kommer ni att överleva.

Önskar dig en solig sommar!

Många kramar från Jeanette

2013-07-09 @ 16:52:23
Postat av: Mia

Vännen ... jag har inga ord för den sorg jag känner ... varma kramar!

2013-07-14 @ 19:47:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0