Det är som det är

Det går att åka bort trots att man har ett barn som ska dö.

Färden hem däremot.

Fötterna vill springa tillbaka. Till staden där många djupa rötter finns. Hjärtat vill hem. Snusa på små vänner i varma sängar. Men tåget går långsamt och fötterna ändrar sig. Rastlösa. Vill springa före. Samtidigt som hjärtat börjar rygga. Spjärnar emot tiden.

Det svåraste med att åka bort. Är att det gör så ont att återvända. Tillvaron som obegripligt hänger ihop med det obotliga. Det är som det är.


Kommentarer
Postat av: Anonym

Dina ord skär i hjärtat, hur ska det inte kännas för dig och de dina.Grymt och skoningslöst.
Hoppas ni hittar tröst.
Tack i all ödmjukhet för att du orkar skriva.

2013-06-17 @ 22:55:36
Postat av: Anonym

Precis de ord jag ville skriva, men hade så svårt att få till. Jag läser alltid dina inlägg och de gör mig alltid så berörd. Du är beundransvärd. Mio

2013-06-18 @ 10:28:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0