Det har kanske varit

Kanske har det varit lite för lugnt. Efter veckorna av millimeterförbättring. En kvällspiggare pojke. Med livfullare ögon.

Kanske har vi haft och förbrukat vår sista bra tid. Det är svårt att säga för mina känselspröt fångar inte upp något. Inte någonting alls. Riktningslösa. Jag vet bara att kanske. Står vi i början av en tredje episod. Inledd som de tidigare av massiv trötthet. Odeltagande. Sedan. Lika massivt kräk. Huvudvärk. Oförmågan att stå. Hänga med. Samtalet in. Till sjukhusplaneten. Bonk. Den halvfärdiga väskan alltid i beredskap. Halveringen hemma i hallen. Hej då, jag älskar dig!

Mina muskler vägrar röra sig. Vi är tröttare än på riktigt länge. Nu. Den enda vibration som märks är den som orosmasken ger ifrån sig. När den nu börjat krypa omkring. Kalasande innanför mitt skinn.


Kommentarer
Postat av: Katrin

Å nej. Många kramar till er. Jag tänker på er.

2013-03-07 @ 17:36:52
Postat av: Sofia

Blir så ledsen när jag läser detta....fy fabian vad orättvist att ni inte bara kan få vara kvar i lugnet. Hård kram

2013-03-07 @ 21:38:41
Postat av: Frida

Neeeeej! Stor varm kram

2013-03-08 @ 08:32:11
Postat av: Nina

2013-03-08 @ 18:32:20
Postat av: Frida

Det är omänskligt.
<3
Ellens mamma

2013-03-09 @ 08:18:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0