En dag fria från rädsla

Jag tänker inte alls. På dagarna vi har framför oss. Det får inte bli så stort, det där om vi skulle behöva sjukhus. Här uppe. Men jag tänker att jag är tacksam över att vi fått En. En magisk dag att minnas tills jag inte längre kan.

Under flickrummets ena spegelvägg snusar den store. I grannrummet den lite mindre, i den av gammelmorfar snickrade vita. Som alltid blir vi snabbt smutsigare, gladare, friare. Hemma. Men mitt i den rädslobefriade dagen. Där finns samtidigt påminnelsen om det knivskarpa. Det när rädslan lämnar. Bara för att ersättas av sorg så stor att livet blir snudd på ogörligt.

För ett år sedan. Låg en flicka i en sjukhussäng. Precis nu. Hon sov den speciella djupa sömn som låter kroppen sakta sjunka bort. Himlen var rosa... Hur natten såg ut. Vad hennes föräldrar sa. Eller inte sa. Det vet inte jag. Jag vet bara att när morgonen kom. Möttes de av en ny värld jag inte känner. Men som jag också ska.

Vi har fått. En rak oerhörd dag. Utan rädsla. I livet på spetsen, där exakt varje dag räknas. Föräldrarna som strök sin sjunkande dotter farväl. De bor nära. Alla. Oss särskilt.


Kommentarer
Postat av: Monica

Du skriver så fint om det svåra. Får oss som är förskonade att få upp ögonen. Har svårt att förstå att barn klarar av detta. Och föräldrarna. Dumt skrivet. Det finns inga alternativ. Sänder varma tankar till hela familjen och särskilt till storebror. Som orkar med.

2013-03-19 @ 18:22:14
Postat av: Jessica

Kramar, många.

2013-03-19 @ 21:19:14
Postat av: Katrin

Dina ord går in i mig. Du vågar sätta ord på det svåraste och det berör mig djupt. Det kommer fler fina dagar. Kram

2013-03-19 @ 21:44:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0