Rätt skor men fel ändå

Vinterskorna från förra vintern. Vi skaffde inte några nya. Dom skulle ju inte behövas.

Jag köper ett par lätta 32:or. Medvetet stora för gifttunna muskelsvaga fötter. Oncovingången. Extrasulor från ortopedteknik. I dom nya fina klarblå.

Fortfarande ståendes i hallen säger jag till den mycket klädintresserade och nöjde mottagaren att dom blir bra i höst när skolan börjar. Lätta att ta på utan hjälp.

Ångesten kommer oväntat. Och kanske lite argt? Den skrynklar ihop det här envist växande hoppet, ut mot huden. Lämnar ett isande tomrum innanför. Jag måste söka skydd inne på toaletten. Få ordning på mig själv. För första gången sedan det här startade har jag tillåtit mig själv att förneka. Jag ser det nu. Jag har levt i förnekande sista tiden. Han kommer inte att bli vuxen. Jag ska begrava mitt barn. Han vårdas i slutskedet. Så är det. Fan. Jag hade ju lovat att inte ljuga för mig själv, inte den här gången... Jag andas djupt.

Och går ut igen. Förvisar skorna till en mörk plats under mina tofflor. Ställer tillbaka vinterskorna. Förra vinterns. Där vid hallbänken där de ska stå. Rädd för att ha utmanat lite väl mycket.


Kommentarer
Postat av: Maria

hopp
täk att det kan göra så ont

2013-03-15 @ 20:58:50
Postat av: Lena

Rätt skor! Nu är nu. Ingen vet något om morgondagen. Liten prins plastorm ska slita många fler skor. Det bestämmer vi. Kram

2013-03-15 @ 22:07:36
URL: http://levamedsorg.blogspot.com
Postat av: S

Det finns alltid alltid utrymme för lite Hopp....styrkekramar!

2013-03-15 @ 23:04:28
Postat av: Frida

Att inte låta sig vila i framtidslugn någon gång under denna fasansfulla resa vore omänskligt. Hoppet om miraklet kan ha större inverkan på verkligheten än vad vi kanske tror.... Stor kram

2013-03-16 @ 09:49:12
Postat av: Anonym

det blir inte värre eller bättre för att du utmanar!

2013-03-16 @ 23:04:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0