Sjuttitalsbyxor

Efter århundraden, eller var det fyra månader, i väntrummet dit ingen vill gå. Aldrig tillåts lämna. Ser jag tydligt hur mycket större det är.

Vi kallar det dödens väntrum. Några av oss som hamnat här. Vid första ögonkastet helt kalt. Utan väggar. Halt golv. Kallt ljus. Ingen lukt. Tyst. Så som livet runt omkring tystnar när det svåraste visar sig.

Men det här färglösa rummet har växt. Bakåt och inåt, ut mot sidorna. Vecklat ut sig till ett landskap. Där ljud kan höras liksom olika dofter ohindrat kan leta sig fram. Dag och natt. Blir till årstider. Där hår och skratt växer. Och vi vilar i det obegripliga som för en evighets stund tillåts vara stabilt.

Skatten och Tussen. Glada och kära. Rakt igenom nöjda med att vara förkylda. Och måndagslediga med sina näsor. I hallen hänger vårgula täckbyxor. Redo att åka hem till norr. Jag tänker mig att dom ska visas upp på en kyrkogård jag knappt besökt. Dom vårgula liksom barnbarnen.


Kommentarer
Postat av: Elinor

Varma kramar till er! Jag önskar att er resa till Norrland blir precis så fin och härlig som du önskar.

2013-03-03 @ 19:45:40
Postat av: Mia

Vi önskar att er planerade resa verkligen blir så härlig och fantastisk som den enligt alla regler borde bli ... KRAMAR

2013-03-04 @ 08:27:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0