Stunden tillsammans bara vi

Kanske är det bara någon minut. Där på en isande kal träbänk och bara vi två. Jag säger högt. Att det inte finns en enda centimeter i mig. Som längre tror på att han ska dö. Vad lustigt säger han vid min sida. Jag tänker samma sak.

När vi kommer hem måste jag lägga mig ner. Huvudet susar högt. Jag somnar. Mitt på den ljusa dagen. Det som nästan aldrig händer.

 

Kommentarer
Postat av: Robert

Det kicklar till sådär härligt när jag läste det du skrev tidigare idag... Hoppas att allt går vägen, kanske kan ses en snbbis om ni åker norrut nästa vecka, rullar söderut ut på måndag med övernattning i Härnösand och sedan vidare på tisdag.

Kram på er

//Robert

2013-03-11 @ 19:28:47
Postat av: Anna-Karin

Fina ni! Så måste det ju bli

2013-03-11 @ 20:29:30
Postat av: Mia

Jag ser er på bänken ... tillsammans ... funderande ... Det ser mysigt ut! KRAM

2013-03-12 @ 09:25:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0