En bra

Vad roligt att se er, det var länge sedan! Bägge systrarna vet att jag inte vill ha majs. Den ena kommer fram när jag sitter tillfälligt ensam. Vill säga att han ändå ser ut att må ganska bra. Att han är fin. Undrar om vi har något ställe vi kan åka till ibland, någon plats att få vila på?

Jag svarar att vi har våra ställen. Men att vi inte kunnat röra oss så mycket de två senaste åren. Det har varit för mycket sjukhus. Fast nu är det ganska stabilt. Han har ju varit här sedan han var nyfödd. På ert ställe, säger jag. Vi har alltid gillat lördagslunch här. Men. Det är svårt att vara. Nuet. Och så kommer det där mantrat jag brukar dra, det om psykakuten på andra sidan berget. Att ibland känns det som att vi är nära gränsen. Inte orka mer... Men. Vi gör ju det. Fortsätter vakna och kliva upp. Varje morgon. Vi bara måste, för allas skull. Fortsätta försöka. Så mycket vi kan. Jag är osammanhängande men hon lugn. Vi känns som gamla grannar.

Trött men pigg. Klar. Är han allt kretsar kring. Bensmärtan är borta och vi får uppleva hur roligt det är att gå ut och äta - när alla äter sin lunchmat utan problem. När vi varit hemma en stund vill vi ut. En gång till. För ännu mer mat. Och soffgodis. En bra dag. En. Bra dag!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0