Flotte

Vattkoppor. Som är under kontroll, hemma. 
 
I köket en insamlingspåse med oanvänd cytostatika som ska lämnas tillbaka till apoteket. Vi har slutat nu. Bara sådär.
 
Hoppet är litet. Men större än när det är ett inget. Fast det förstår inte mitt inre än. 
 
Det jag vet är att jag mitt ute i ett våldsamt hav har balanserat på en smal sticka. Så smal att bara en fot i taget kunnat stå. Nu har ytan blivit större. Och jag kan vila benen, sätta mig ner när det behövs. I fortsatt väntan på Tiden.
 
Psykologen skulle nog säga att jag kan använda stickan till att börja bygga en enkel flotte.
 

Kommentarer
Postat av: Anonym

Lycka till m flottbygget! Du är fantastisk! Allt gott önskar jag Er! Kram Kristin

2014-02-02 @ 11:59:37
Postat av: Maria

hur det vänder!

Jag hoppas och önskar er sjökort och kompass och en säker färd mot lugn farled.

Jag hoppas på höstskor som vill slitas i liv och lek!

2014-02-02 @ 20:31:18
Postat av: Lisa

Vad skönt att kopporna gett med sig. Jag önskar så att det lilla hoppet blir verklighet.

2014-02-03 @ 09:03:29
Postat av: Mia

Härliga besked! Både vad gäller medicin, vattkoppor och fortsatt färd med flotte :) Ni finns i mina tankar ... KRAM

2014-02-04 @ 11:08:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0