Siffror

Hur många tidiga fredagskvällar har brutits? Hur många har jag lämnats orolig ledsen kvar med den minste uppkrupen vid min sida. Samtidigt som en taxi kört till den andra världen. 
 
Läkarrösten på andra sidan linjen är för sansad. Min reflex håller andan. Det var länge sedan det ringde hemma efter ett sjukhusbesök. 
 
Men det är inget konstigt med gårdagens blodprover. Det är ett vattkoppslarm. Antiviruskur. Och med den en mängd siffror. Jag tycker bättre om ord. 
 
Fjorton dagar fyra gånger dagligen. Utöver cytostatika, illamåendemedicin, kortison, krampmedicin... Kanske ska sonden för månadens cellgifter få sitta lite längre än sina vanliga fem dygn? Jag tänker att han borde få slippa alla extra sprutor i munnen. Ogillar det intensivt. Fasthållandet. Tvånget. Elva doser ska ner i morgon. Och några dagar in i nästa vecka. Sedan blir det åtta doser tills koppkuren är färdig och vi är tillbaka vid de vanliga fyra per dag. Men då är det inte långt kvar till nästa sond och cellgiftskur. Räknar jag. Där jag går i regnet över gatan till godisaffären. Jag tycker inte om att räkna. Siffrorna är för skarpa.
 
Kanske bär jag en aning av ilska i mig när jag kommer tillbaka hem.  
 

Kommentarer
Postat av: Anonym

Stackars Nils. Man skulle ju tycka att han går igenom tillräckligt utan att behöva drabbas av mer. Hälsa goa killen :)

2014-01-08 @ 07:10:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0