Dag utan vila

Tidig morgon efter vaken natt. Jag bryter ihop. Sedan bryter jag ihop för att jag bryter ihop. Lillebror vaknar och leds av sin uppväxts alla känslospret till mitt knä. Kryper upp och lägger mina armar runt sig själv. Sitter helt stilla. Jag säger att jag behöver en kram och han nickar. Sedan vill han prata om kaninerna. När han fick sin. När storebror fick alla sina. Tröstar.

 

Frukosten stannar oäten. Min hjärna spårar ur. Drar igång en panikreaktion som placerar mig direkt på det där stridsfältet där armar och ben ligger utkastade. Ingen startsträcka. Kroppen minns och kastar in facklan som gör att hela fältet börjar brinna. Samtidigt med första tecknet på ny kramp.

 

I det påslaget ska vi och kramperna, som inte är särskilt trevliga att ungås med, härda ut till måndagens sjukhusvistelse. Om inget händer innan dess.

 

En mamma som vet skriver till mig om att fortsätta stå upp fast man blir slagen. För att man måste. Precis så. 

 


Kommentarer
Postat av: A-K

Älskade vän, jag vill bara krama dig hårt. Vår egen norrländska präriens gudinna. <3

2014-06-29 @ 08:57:29
Postat av: Lisa

Kram! Tänker på er.

2014-06-30 @ 09:44:11
Postat av: Robert

Önskar att jag kunde ge dig kramen här & nu, vi är lite långt ifrån varandra idag men en annan dag så kan vi ses om du orkar och vill. Det hinner hända mycket på ett år... 4 nya semesterveckor väntar för oss, ifjol så var det bus med N i erat kök :)

BAMSEKRAMAR till dig & dina grabbar, tänker på er.

Robert

2014-06-30 @ 14:37:28
Postat av: Therese Källström

Tänker på dig.
Stor KRAM. Therese

2014-06-30 @ 22:09:59
Postat av: Mia

Mina tankar finns hos er ... KRAM

2014-07-01 @ 16:42:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0