Ny diagnos i familjen

 

Jag såg det i hennes kropp och ögon. Något har visat sig på hennes skärm. Tydligt. Har det visat sig. När jag frågar vill hon inte svara. Hänvisar till Läkaren. Jag säger att jag hör henne. Hon stryker mig tyst över axeln.

 

Vi byter avdelning. Sätter oss i köket på en dagvård som är fredagstömd. En sköterska kommer till mig med interntelefonen, psykologen som undrar hur vi har det och bestämmer sig för att komma över. Dela lite av vår väntan.

 

Den fina onkologen som egentligen inte arbetar längre. Hon lindar aldrig in. Tycker att det trots allt är bra, förklarar en del av senaste tidens tydliga försämring. Menar att det hade varit mer bekymmersamt om EEG:t inte hade gett utslag.

 

När vi sent åker hemåt gör vi det med en ny diagnos. Den om kontinuerlig krampaktivitet och så täta frånvaroattacker att de sker nästan hela tiden. Strålningens sena konsekvenser i form av epilepsi.

 

Först vill jag ge upp. Lämna allt och gå min väg. Sedan blir jag lugn. För vi har något så ovanligt som en förklaring till det udda vi lagt märke till.

Med lite tur går det att behandla.

 


Kommentarer
Postat av: Cecilia

Skickar er mina varmaste kramar och innerligaste önskningar om att det nu finns en diamantmedicin som biter mot epilepsin.

2014-06-27 @ 22:46:51
Postat av: Fiffi

Stor kram! Håll ut och forsätt simma.... Kan vi erbjuda syrgas och cyklop gör vi gärna det.... Kram frun Fiffi o co

2014-06-28 @ 19:15:35
Postat av: Sofia

Hård varm kram. Tänker på er ❤️

2014-06-28 @ 21:29:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0