I tysthet genom tid

Läka där det går. Låta saker finna sin egen plats. Utan att forceras av ord. Kartan som justeras hela tiden. Om än så långsamt att det inte märks annat än genom perspektiv. Läka i tystnad. Genom tid.

 

Vi ser dem fladdra förbi, tillsynes utan mönster, aktivitetsvågorna i hjärnan som inte längre ger regelrätta kramper. Snarare klipp. Efter månader av tung medicinering börjar skolan se förändring. Fortfarande bara jobbigt med bokstäver men han är gladare. Och han börjar söka kontakt med några andra barn.

 

Jag svarar en journalist från DN som utreder vårdbesparingarnas konsekvenser. I vårt fall den felaktiga operationen. Kirurgen som aldrig läste. Bara såg ett skalligt huvud, antog och började... Sedan går jag tillbaka till vårt hemmakök och vilar i glädjen över att det är Helg. Så som den känns när en hel arbetsvecka är gjord. Utan avbrott från livshotande detaljer. Inga hastigt framtvingade samtal in till bonk. Så som alltid tidigare fredag kvart över fyra, följt av halverad familj.

 

Jag är tacksam över att få vara i vardag.

 

Idag tänder jag fem ljus för fem barn.

 


RSS 2.0