Tre ljus

Tredje lördagen på rad. Ensam hemma ett par timmar tillsammans med han som förändras mer och mer i både kropp och person. Långsamt iakttagande av hur konturerna försvinner. Lyssnar på ingentinget och börjar gråta. Precis som förra veckan. Och veckan före den. Tre lördagar av tårar ingen ser, helt enkelt för att de inte varit hos mig på flera år. 


Dygnets timmar av arbete. Var jag än letar så hittar jag inget utrymme. Eller. Jag letar nog inte längre, jag bara tar mig igenom utan att tänka på nästa dag.


Julen står lugnt där den står. Tittar på oss. Säger att vi kan delta om vi vill och lovar skuldfrihet om vi uteblir. Men jag vet att vi absolut borde. 


Fira fast det gör ont att vara vaken för vi vet absolut ingenting. Om hur tom nästa jul kan komma att bli.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0